Idag var jag, Sara och Emelie och besökte Hemvägen, en plats där de hemlösa i Norrtälje är välkomna att stiga in i värmen, sätta sig ned och få en bit mat. Vi blev inte där så värst länge, men vi hann tala med Ingvar, föreståndaren där, några från personalen och två av de bostadslösa. Nåja, en av dem var inte, tekniskt sett, bostadslös längre... men den andra, Peter , bor ute i skogen. Bokstavligt talat. Vi frågade vad de tyckte saknades där, vad de anser att de behöver mest av. Mat, inte så överraskande, stod högt upp på listan. Men de är också i stort behov av saker som för oss är vardagliga: tandborstar, toapapper, kläder, underklädar, sovsäckar..,

"Men hit kommer man också", sa Peter "för gemenskapen."

Väl där har de alltid någon att prata med, så de behöver inte vara ensamma. Men trots allt det positiva med Hemvägen, så finns det så klart brister. Det första problemet är det ekonomiska; det krävs mer pengar för att driva stället ordentligt. Sjäva byggnaden är förvisso relativt hemtrevligt, men är fylld av mögel. Desstom behövs det fler möbler och vitvaror.

Trots alla besvären så jobbar de flesta där utan att få betalt; de jobbar frivilligt, från godheten från deras hjärtan. Jag vill att vi ska lyckas med det här, så Hemvägen ska bli kvar.

Det tror jag Sara och Emelie håller med om...

Snälla, skänk de hemlösa en tanke. Eller ännu bättre, om ni är i Norrtälje, skänk någonting till Hemvägen, till de hemlösa. Låt oss hjälpa dem hjälpa sig själva.